VOLYM

Fredrik Sundqvist, målningar

Härnösands konsthall, Galleriet
Arr Härnösands kommun
18 november 2006 – 6 januari 2007
 

Av de två konstnärer, som just nu ställer ut på Härnösands konsthall, är den ene högljudd och våldsam, trängd som ett instängt cirkuslejon och den andre är lågmäld och nästan svävande.

Den första beskrivningen gäller för hur jag uppfattar Björn Krestesens målningar, för den senare beskrivningen avser jag Fredrik Sundqvists målningar, vars ljusa bilder nästan försvinner in i galleriets vita väggar.
Om hans målningar skriver jag här.

Motiven i Fredrik Sundqvist verk vänder mig ibland ryggen, men aldrig bilderna, de talar till mig, liksom till vem som helst. De talar till mig om ensamhet, en stilla ensamhet och om ro. De väcker hos mig minnen, mina minnen om närhet och skör ömhet. Att bildernas figurer svävar i landskapet, både sovande eller vakna och hemlängtande, förefaller helt oproblematiskt. Vi är alla ofta i sådana gränstrakter, som när vi nyss har vaknat. Någonting av ”den verkliga” verkligheten kan vi ana då, innan vardagens plikter kallar oss till nyttig vakenhet.

Barndomens allvarliga lek och upptäcktsfärd ligger för mig som en grundton i det lilla galleriet. Bilders vita, nästan tomma ytor, med något enkelt tecknat motiv mitt i, är som luften omkring oss när det är lätt att andas.


© BUS 2006 Fredrik Sundqvist, Utan titel

En bild på utställningen avviker från de ljusa med en egen dov och varm ton, nr 7 ”Utan titel”. Den bilden tycks gestalta något liknande fenomen som nr 3 ”Klarsyn”. Samma uppenbarelse tycks här hända i de vuxnas värld, som för de två barnen en gång.


© BUS 2006 Fredrik Sundqvist ”Klarsyn”

Det är ett under att sådana bilder får visas mitt i myllret av kommersens förföriska bilder. Detta är inte vackert eller lättbegripligt på något konventionellt sätt, men väldigt nära våra inre liv. Det är sådant vi behöver för att överleva.

Torgny Åström